Igår va vi ju på föräldrautbildning. De skulle handla om förlossning vilket jag såg fram emot massor. Dock tyckte jag inte att jag fick svar på något av de som jag ville ha svar på... Så jag får läsa på lite själv och sen ta de med barnmorskan. Ska även skriva ett förlossningsbrev tills att jag ska till bm igen, spännande! Jag längtar verkligen tills förlossningen. Sjukt men de är sant. Jag lär ju inte vara den ända som sagt så men de är nog lite ovanligt skulle jag tro.

Men jag tror att de kommer vara den härligaste dagen i mitt liv. Visst smärta hit och dit och jag kommer säkert tro att jag ska dö eller nått men vad fan gör de??? Jag kommer få ut världens finaste sak av de. Jag kommer kämpa livet av mig men allt kommer vara så sjukt värt i slutänden.

Tänk vad vi kvinnor kan åstakomma, de är ju knäppt egentligen, att vi klarar av de.

Killar som säger att vi tjejer är så svaga och mesiga. Ja, de kanske vi är. Men ni killar kommer aldrig ens komma i närheten av sådan smärta som vi går igenom vid förlossningen.

5 veckor kvar till bf. Hihi! <3

Vad är de som gör att killar uppenbarligen inte klarar sig själva så fort dom har träffat någon? Är dom så inkompetenta att dom behöver en modersfigur i sin närhet livet ut? För jag börjar bli sjukt trött på att hela tiden behöva tänka för en annan indevid. Jag ska snart få barn och kommer behöva tänka för denne och ta hand om denne. Men hur fan ska jag orka de, när jag redan är trött på att ta hand om andra... Jag väntar ETT barn, inte två... Hur länge ska man stå ut innan man skiter i allt.

Jag har haft många tankar snurrande i huvudet dom senaste veckorna. Försöker trycka bort dom och vara glad istället, villet fungerat bra. Men allt har ju ett stop någon gång, tyvärr. Jag håller i mig hårt för att inte göra nått dumt. Men för vad egentligen?

Aja var tvungen att få ur mig lite tankar innan jag exploderade, därav ett rätt skumt och konstigt inlägg.


Läs om ni vill annars kan ni skita i de. Vill dock inte ha några komentarer från någon, då de inte var de som var meningen. Tankar är indeviduella så ingen kan tala om vad som är rätt eller fel iallafall! Punkt.